Något en klasskamrat sa till mig idag fick mig att fundera, visste ni att statistiskt räknat så räcker det med ett kyrkobesök i veckan för att vara kyrkligt aktiv? Jag undrar hur många fler vi har i Sverige som är krogligt aktiva än kyrkligt. Det är något att fundera på. Jag säger inte att religion är något bra, men det är intressant.
Vi spenderade en del tid med att prata om prästyrket också, och folk som utbildar sig till präster för att betala räkningar.
Ska inte det vara någon slags kall i grunden för sånt? Jag vet inte, men jag vet att jag är gravt avundsjuk på människor som faktiskt har ett. Kall det vill säga.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, så ni får leva utan en punchline idag.

jag vill göra det mitt livsverk att hitta en människa av subjektiv längd
jag vill gå bredvid någon, kanske prata om världsliga saker när vi möter honom eller henne
jag vill säga något om hen vi mött och kommentera
shit såg du hur kort hen var för sin längd?
sen bryter det ut en diskussion som gränsar till ett regelrätt gräl
om hur fel jag har

Det är dags att stappla in i en scientologikyrka och säga
hej jag är trasig och rik.
Undrar hur mycket rehabilitering jag kan få
innan dom inser
att jag aldrig kommer åka yacht med dem
hur mycket hjälp jag kan få
innan dom inser
att jag är ett hopplöst fall
av fattig

Saker jag tar mig till för att inte behöva göra något vettigt;

En sån här + en petflaska. Spraya med burken upp och ner i petflaskan, då samlas det en väldigt kall vätska i botten. Som man kan använda för att göra saker väldigt frusna väldigt fort. Fruset toapapper? Ganska roligt. Frusen potionssnus? Tämligen skojj. Jag förväntar mig att det här kommer övergå till test på människor om inte allt för länge.

Annars har jag spenderat tid med att öva på ett par näsrelaterade färdigheter jag borde ta med mig in i teatern. Tydligen är det möjligt att vissla genom ett septumhål. Och jag kan blåsa upp luft genom min vänstra tårkanal, vilket får mig att gråta, hollywood nästa? Jag tänker mig en Two-face aktig roll, just i och med att det bara är det vänstra ögat som är påverkat, synd att den redan är utspelad i Michael Bay rebooten.

Jag måste sluta tappa bort mig mitt i resonemang. I ett samtal nyligen ville jag påpeka felet i komvux "prövningssystem" där man tentar av ett ämne på ett tillfälle. Jag kom så långt att jag hade sagt att jag läste in Svenska B på ett par dagar, sedan sa någon något om uppgiften vi höll på med. Jag hoppade på där och hade inte en tanke på att jag kanske borde ha kommit fram till min poäng, att det är ett fånigt, orättvist och godtyckligt upplägg. Om läraren tycker väldigt bra om dig kan man komma undan med vad som helst. Istället måste det ha uppfattats som att jag satt och skröt om hur duktig jag är.

Jag känner mig lortig. Och lite som en skata, "ooh shinies, gimmeh shinies. WANT SHINIES"

Måste lära mig fokusera.

Om vi antar att kunskap är makt. Och repetition är all kunskaps moder. Är det därför det lönar sig att tjata?

På senaste tiden har jag upptäckt att jag har mer och mer reverterat till min ungdoms hållning. Det vill säga jag har inte haft någon hållning över huvud taget. Det var inte föränn imorse när jag var på väg till skolan jag insåg varför.
Jag har en lite för kort sladd till mina hörlurar.

Tidigt 1900 tal bestämdes ens hållning av Ling-gymnastiska övningar, där grundpositionen var givakt. Eller varför inte dom klassiska bilderna med långa led unga kvinnor som strosar runt med en bok på huvudet.

Tidigt 2000 tal dikteras hur man står av sladden till en bekvämlighetspryl man har på sig varenda sekund man är utanför lägenheten. En man har enbart för att dränka ut alla hemska människor man kan springa in i på gatan.
Nu har jag en sladd som alla kan se, jag är inte tillgänglig (kanske skulle slöjda sig en "gone fishing" skylt man kan hänga runt halsen). Om du vill prata med mig hoppas jag du inser vilken ansträngning det är för mig att ta av hörlurarna, och vilken ynnest det är att jag ger dig en liten del av min ack så dyrbara tid.

* Take a newspaper.
* Take a pair of scissors.
* Choose an article as long as you are planning to make your poem.
* Cut out the article.
* Then cut out each of the words that make up this article and put them in a bag.
* Shake it gently.
* Then take out the scraps one after the other in the order in which they left the bag.
* Copy conscientiously.
* The poem will be like you.
* And here you are a writer, infinitely original and endowed with a sensibility that is charming though beyond the understanding of the vulgar.

-Tristan Tzara


Jag saknar dadaistiskt nonsens idag. Jag vill leka med ord.

07:20 larm ett och två börjar skrika, förstår inte varför världen är så grym.
07:23 ställt om larmen till klockan 8.
08:22 kom i alla fall ihåg att sätta på mig skorna. Ut genom dörrn!
08:30 "Vad lite folk det ser ut att vara här, nejmen kan det vara idag vi inte hade någon lektion?"
08:34 Svärande på väg hem.

Note to self; håll för guds skull lite koll, inte kosher att snubbla till skolan halv 9 när du börjar halv 3.

Jag verkar ha glömt bort att skriva lite, det skulle ju inte vara så. Däremot har jag planerat saker, ett par nya projekt som jag verkligen hoppas kommer igång snart. I alla fall ett av dom kommer publiceras online till att börja med, så att folk faktiskt kan se att jag gör något (nu det är en läskig tanke, är det inte? brr)

Nu tänker jag istället på idioter som förväntar sig att man jobbar gratis. Ingen tid för skrivande blev det heller, men vi har lyckats rätt bra med att nöta ut en kortlek. 40 timmars arbete på 3 dar, nu ska jag bada i ister.

Jag funderar mycket på dekadens och ungdomens glada romantiserande av alkoholbruk. Läste just ut Fear and loathing in Las Vegas. Fått tag på ett relativt värdelöst småjobb nu efter nyår i ett par dagar med massa dötid för skrivande. Så jag har en tämligen bra känsla för vad som kan komma ut ur det här. Gonzo fo' life, etc


Och visstja, gott nytt år och allt sånt där.

Jag skulle vilja presentera någon, det är inte helt utstakat vem han är. Men det här är vad han har att säga om sig själv.


”Jag kommer från en lång rad idioter, det är ett mirakel att jag ens är här idag. För varje generation måste ju ha kommit på hur man fortplantar sig först och främst, jag föreställer mig att det måste ha varit ett ganska omständigt projekt. Det här är inga nyheter för någon som har träffat mig, det vet ju du. Men det är först rätt nyligen jag har insett att jag förmodligen också är en idiot.
Å andra sidan, vem vill tänka så om sig själv? Är det inte meningen att vi alla ska vara huvudkaraktärer i vår egna romantiska komedi. Där vi till slut hittar någon som man ibland känner något för. Och utöver det, någon som står ut med ens neurotiska påhitt om gud vet vad. Jag har bara lite svårt att se nyttan med det. Så att vi kan styra upp fler idioter som kan ta upp platsen vi lämnar efter oss? Kanske mina teoretiska barn kommer att kunna bryta cirkeln av puckon. Är det den förhoppningen som har fört släkten framåt?”

när jag trillar in i stasiskammaren och blir frusen i tiden i tre miljoner år kommer det vara just min gamla köttbullsmacka som evolverar till den nya härskarrasen

Ok, så hela planen med att faktiskt sätta igång och skriva något vettigt när skolan tog slut har inte riktigt tagit flykt än. Däremot har jag spenderat några timmar med att skriva i configfilerna i Quake. Det får räknas som något antar jag.

Därför fortsätter postandet av gamla saker som ni får stå ut med en stund till.