Det är dags att stappla in i en scientologikyrka och säga
hej jag är trasig och rik.
Undrar hur mycket rehabilitering jag kan få
innan dom inser
att jag aldrig kommer åka yacht med dem
hur mycket hjälp jag kan få
innan dom inser
att jag är ett hopplöst fall
av fattig

Saker jag tar mig till för att inte behöva göra något vettigt;

En sån här + en petflaska. Spraya med burken upp och ner i petflaskan, då samlas det en väldigt kall vätska i botten. Som man kan använda för att göra saker väldigt frusna väldigt fort. Fruset toapapper? Ganska roligt. Frusen potionssnus? Tämligen skojj. Jag förväntar mig att det här kommer övergå till test på människor om inte allt för länge.

Annars har jag spenderat tid med att öva på ett par näsrelaterade färdigheter jag borde ta med mig in i teatern. Tydligen är det möjligt att vissla genom ett septumhål. Och jag kan blåsa upp luft genom min vänstra tårkanal, vilket får mig att gråta, hollywood nästa? Jag tänker mig en Two-face aktig roll, just i och med att det bara är det vänstra ögat som är påverkat, synd att den redan är utspelad i Michael Bay rebooten.

Jag måste sluta tappa bort mig mitt i resonemang. I ett samtal nyligen ville jag påpeka felet i komvux "prövningssystem" där man tentar av ett ämne på ett tillfälle. Jag kom så långt att jag hade sagt att jag läste in Svenska B på ett par dagar, sedan sa någon något om uppgiften vi höll på med. Jag hoppade på där och hade inte en tanke på att jag kanske borde ha kommit fram till min poäng, att det är ett fånigt, orättvist och godtyckligt upplägg. Om läraren tycker väldigt bra om dig kan man komma undan med vad som helst. Istället måste det ha uppfattats som att jag satt och skröt om hur duktig jag är.

Jag känner mig lortig. Och lite som en skata, "ooh shinies, gimmeh shinies. WANT SHINIES"

Måste lära mig fokusera.

Om vi antar att kunskap är makt. Och repetition är all kunskaps moder. Är det därför det lönar sig att tjata?

På senaste tiden har jag upptäckt att jag har mer och mer reverterat till min ungdoms hållning. Det vill säga jag har inte haft någon hållning över huvud taget. Det var inte föränn imorse när jag var på väg till skolan jag insåg varför.
Jag har en lite för kort sladd till mina hörlurar.

Tidigt 1900 tal bestämdes ens hållning av Ling-gymnastiska övningar, där grundpositionen var givakt. Eller varför inte dom klassiska bilderna med långa led unga kvinnor som strosar runt med en bok på huvudet.

Tidigt 2000 tal dikteras hur man står av sladden till en bekvämlighetspryl man har på sig varenda sekund man är utanför lägenheten. En man har enbart för att dränka ut alla hemska människor man kan springa in i på gatan.
Nu har jag en sladd som alla kan se, jag är inte tillgänglig (kanske skulle slöjda sig en "gone fishing" skylt man kan hänga runt halsen). Om du vill prata med mig hoppas jag du inser vilken ansträngning det är för mig att ta av hörlurarna, och vilken ynnest det är att jag ger dig en liten del av min ack så dyrbara tid.