På senaste tiden har jag upptäckt att jag har mer och mer reverterat till min ungdoms hållning. Det vill säga jag har inte haft någon hållning över huvud taget. Det var inte föränn imorse när jag var på väg till skolan jag insåg varför.
Jag har en lite för kort sladd till mina hörlurar.
Tidigt 1900 tal bestämdes ens hållning av Ling-gymnastiska övningar, där grundpositionen var givakt. Eller varför inte dom klassiska bilderna med långa led unga kvinnor som strosar runt med en bok på huvudet.
Tidigt 2000 tal dikteras hur man står av sladden till en bekvämlighetspryl man har på sig varenda sekund man är utanför lägenheten. En man har enbart för att dränka ut alla hemska människor man kan springa in i på gatan.
Nu har jag en sladd som alla kan se, jag är inte tillgänglig (kanske skulle slöjda sig en "gone fishing" skylt man kan hänga runt halsen). Om du vill prata med mig hoppas jag du inser vilken ansträngning det är för mig att ta av hörlurarna, och vilken ynnest det är att jag ger dig en liten del av min ack så dyrbara tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar